Jag var ute med några kollegor igår. Vi åt gott och sjöng karaoke till 12 på natten. Ni vet – det var ”life in the fast laaaaaane” och ”det leöser saj, de eordnar sig neog”, ”jag ska köpa vingar för pengarna” och fullständigt obegriplig hårdrock förståss (texten alltså, inte musiken). Vi skojade om ålder och konstaterade att jag är lika gammal som en viss kollega-som-jobbar-på-Stationer-i-Stockholm-med-kommunikations svärföräldrar. Hon verkade ha kul med alla gamlingarna. Ingen nojja!
…it was the summer of 69 – uuuooohhh – me and my baby!
Aproppå det läste jag i Metro idag att ”studenterna har långt kvar till vuxenlivet”. Och att de mer eller mindre är lurade när de tar studenten. Livet börjar inte då. Det finns inga andra alternativ än att plugga vidare. Och vuxen det blir man inte förrän man har råd att köpa en egen lägenhet.
Jeeesssss – ska man alltså kunna hosta upp 3 millar inte man är vuxen!? Då är jag inte jag det. För det första kostade mitt hus 2,2 m och det är inte ens mitt. Det är bankens! Och för det andra pluggade jag inte vidare (på ”rätt” sätt…).
Metro berättar vidare att ”av socialen räknas du som ungdom tills du fyller 21 och av SJ upp till 26 års ålder.”. Och de flesta flyttar inte hemifrån förrän de är i 21-årsåldern. Men vuxenpoängen då, räknas inte de? Enligt ett test är jag egentligen 49, så jag ligger rätt bra till där.
Några säkra kort:
- Fast anställning
- Köra bil till jobbet
- Använda förkläde vid hushållsarbete (HAHA!)
- Renovera fönster
- Dricka svart kaffe
- Pensionsspara
- Bolån
- Ingå äktenskap
- Skaffa barn
- Köra kombi
- Äga husvagn/husbil.
Frågan är om inte ”att kunna hela texten till Allt som jag känner med Tone Norum och Tommy Nilsson” skulle läggas med i listan. För det kunde en kollega igår. Och det är det tamitusan många vuxenpoäng på!
Simma lugnt!
C-: