Jag har inte haft en mindfulnessvecka. En sådan består av lugna promenader i korridoren, andningen nere i magen, planering, uppföljning och välförberedda möten men även en och annan paus med kollegorna i soffan.
Nej, jag har rusat mellan mötena, slängt mig in i hissen för att hämta Nisse hos dagmamman med väska och jacka i släptåg, improviserat på mötena, läst mail utan att se vad som står och jag har ”kissat hårt” (som en stressad kollega sade man måste göra när man har bråttom).Har det varit trevligt? Nej, inte direkt.
Har jag gjort ett bra jobb. Mja, inte så bra som jag skulle kunnat.
Har jag hunnit med mer för jag sprang i korridoren. Helt klart inte.
Varför gör jag då så här emellanåt? Jag har ju bara mig själv att skylla. Och jobba över – hjälper det? En smart människa sade en gång ”no quality work has never been done after five”. Och det är ju så sant!. Hur kreativ och produktiv är man efter 8 timmar på jobbet?
Däremot har jag en underbar förmåga (unik?) att stänga av jobbet när jag går härifrån. När jag är hemma ÄR jag hemma. Är det helg så ÄR det helg. För är det juste att låtsaslyssna på ungarna eller kolla mobilen under middagen?
Tack och lov går jag på kurs – ”mindfulness” – här i huset. Jag rekommenderar det varmt. Det handlar inte bara om att andas rätt och sitta stilla och lugnt. Nej, jag får hemläxa också (alla får samma). Jag ska sluta döma, jag ska jobba på mitt tålamod, jag ska släppa taget, och andra jättesvåra utmaningar. Har du möjlighet – gör det!
Nä, nu måste jag rusa – om 9 minuter går pendeln. Och jag måste stänga av datorn, clean-deska, packa väskan….. simma lugnt (just det!)…..rusar….trevlg helg….felstavat…. äsch….
