Ja, ni har kanske inte saknat mig, men i tankarna har jag varit där. Och på fredag bär det av mot USA, Californien, Santa Cruz – surf City (där vithajen trivs som allra bäst – yeah). Vi har gjort ett husbyte – så en amerikansk familj kommer och bor här i vårt hus.
Redan förra sommaren planerade jag och Fripp att göra ett husbyte. Eller snarare, vi vågade tänka tanken. Det fanns en liten tröskel med en massa ”tänk om”. Tänk om de sunkar ner vårt hem. Tänk om de ångrar sig två dagar innan vi ska resa. Tänk om deras hus är ett loppbo med en gammal död opossum under trappan. Ja ni vet, allt negativt man kommer på. Varför tänkte vi inte ”tänk om det är världens mest underbara plats vi ska till” eller ”tänk om de tar bättre hand om vårt hus än vi själva”.
Men, när så en bekant till oss hade bytt hus, med framgång, vågade vi också ta steget. Vi anmälde oss till homelink.org och intervac-homeexchange.com och började surfa runt. Vad finns det för länder, hus och familjer som vill komma till Sverige? Och vart vill vi åka. Vi lade upp vår ”profil” med bilder på oss och vårt hus. Berättade om oss själva, omgivningarna och Stockholms vackra skärgård (det borde locka!). Det dröjde inte länge förrän vi fick några förfrågningar. Men det var antingen för långt bort, för nära, för kallt, för litet eller för fel helt enkelt. Och alla lyxiga villor vi frågat om i USA hade tackat nej.
Men till slut hittade vi ett gulligt hus i Santa Cruz med lagom utrymme och mysiga omgivningar. De som bodde där ville komma till Europa (vilket man kan ange) men de hade inte specificerat just ”Sweden”. Vi mailade dem och berättade om oss och Stockholm. Efter ett tag svarade det ”kanske det”. Det var då som vi började bli lite nervösa och undrade vad vi hade gett oss in på – det höll på att bli verklighet! Och det blev det. Efter några veckors mailande, koll på flygpriser och semesterplanering bestämde vi oss – och skrev på kontraktet med Doug & Leslie.
Förutom att vi måste städa huset lite extra noga, plocka undan sakerna i sovrummet och rensa i hall och gemensamma utrymmen (fast inte så mycket) har vi bokat av tidningen, flyttat posten, kollat passen, fyllt i ESTA och beställt nya kreditkort. (Tack ICA-banken för ni inte har några utgifter för utlandsbetalningar). Annars är det nog mest som en vanlig resa. Dock behöver vi inte packa lakan och handdukar. Bra för oss som är fem stycken.
I natt sov jag inte alls. Var vaken till 3 och funderade på om vi gjort allting. Skulle vilja påstå att jag funderade på allt från ”ska jag ha med deo på planet?” till ”undrar om det gör ont att bli biten i skinkan av en vithaj?”. Förutom allt det där om jordbävningar (Santa Cruz ligger mitt på St Andreaförskjutningen), dyr sjukvård och brutala brottslingar förstås.
Men äsch – det är väl som vilken resfeber som helst – den går över bara man kommer till Arlanda. Och det gör vi snart!
Jipeeeeee!
Howdy folks!
C-:
Glöm aldrig vad pappa lärde dig: Vänta dig mirakel!
Allt blir bra! Kram Kjerstin
Ska ha pappa med mig. Då blir allt bra! Det är snudd på mirakel att vi åker i morgon.