Disneyland – where dreams come true

Jag har alltid varit svag för Disneyworld i Florida. Som 13-åring rakt från de värmlänska skogarna var besöket där precis som de själva säger – magiskt. Jag hade aldrig sett nåt liknande! Så rent, så fint, så sagolikt och drömskt. Man vill bli en riktig Kajsa Anka, en prinsessa eller kanske tom en prins. Disney är också duktiga på att vårda sitt varumärke. Tom elledningarna utanför Orlando är formade som musseöronen.

Men nu var det originalet – Disneyland – vi skulle till. Nisse är i perfekt ålder för upplevelsen, paraden och åken i Magic Kingdom, men inte för köandet. Det står alltid hur lång tid man får vänta och ibland kan det vara upp till en timme eller mer. Det klarar flickorna galant, men inte Nisse. Han trängdes och blev otålig i svängarna där man ser åken men ska sedan slussar bort ännu ett varv. Efter några timmar fattade han hur det gick till och lugnade sig. Visste att det fanns en belöning – en kul åktur.

Och roliga åkturer finns det. Berg-och-dalbanorna är förstås underbara även om Space Mountain börjar kännas lite gammal. Ökentåget (”Matterhorn”) fick tom Nisse åka. Han höll för öronen bitvis och sade ”jag är inte rädd”. Skrattade och tyckte overall att det var kul. ”It’s a small world” måste man åka, det hör till. Har funnits här sedan öppningen på 50-talet. De har, till många fans förtret, lagt till lite nya dockor och delar. Men för oss som inte strävar bakåt var det allt lite magiskt.

En positiv överraskning var ”Pirates of the Caribbean”. En ny attraktion, vilket märktes. Jättefina installationer, rörliga dockor och fantastiska scener. Man åker sakta genom ett grottlandskap och man glömmer helt bort solen och värmen utanför.

Vi var på Disneyworld från 10 på morgonen till 24.00 på kvällen, när de stängde! Nisse somnade efter fyrverkerierna och under ljusshowen vid 11-tiden. Tappert. Vi hade faktiskt hyrt en vagn, för man orkar inte dra ungen hit och dit. Vi gick 20 000 steg, enligt Fripps mätare, och med tanke på att den mesta tiden gick åt att köa – var det rätt bra.

Nisse är oerhört glad och pigg – en sann fröjd att ha med på resa. Springer från första till sista minuten och är snabb som tusan. Gäller att hänga med! Flickorna är också glada och tålmodiga och hjälper två slitna föräldrar med att hålla koll på Nisse och ger oss lite vuxentid. En bra combo av ungar helt enkelt!

Allt de gör på Disneyland är mer än bra. Ljusshowen var fantastiskt, ljudet spektakulärt och allt arrangemang omkring toppen. De projicerade rörlig film på vattenånga! Fyrverkeriet var så klart ljudsatt och i den i sig var så man blev lite rörd. Det låter lite löjligt, jag vet, men you just have to be there to believe it!

Vi var förbi Hollywood på väg genom LA. Men usch vilken panik och vilken turistfälla. Inte förvånad men det var bara för mycket. Tog några obligatoriska bilder på stjärnorna i gatan utanför ”The Chinese Theatre” och handavtrycken, och drog snabbt därifrån.

Så här såg vår resa ut:

• Från Santa Cruz via 101:an till
• Santa Barbara, en natt på Sandpiper Lodge. Kollade in stranden och några kajtare.  Dopp i poolen. Strosade dagen därpå på huvudgatan. Kollade i lite butiker och konstaterade att Santa Barbara hade behövt en till dag, minst. Jättefint och mysigt. Fripp och jag var ute en sväng på kvällen och tog en tur till piren för att äta clam chowder i bilen, på piren.  Mysigt i månljuset.
• In till LA och stäckte på benen i Santa Monica. Åt lunch på nåt hak. Fint, dyrt och lite av en turistfälla. Vidare direkt.
• Till San Diego. Bodde på HI Hostel. Helt ok för 99 dollar. Egen säng till alla och badrum på rummet. Strosade lite i the Gas Light-kvarteren där vi bodde och konstaterade att San Diego är fint. På kvällen fick jag och Fredrik lite vuxentid och tog en öl på baren på gatan nedanför sovande barn (fast Alina var vaken).
• Dagen därpå var det privat tur på San Diego Zoo som Eric, vår body guard, fixat. Vi fick klappa djur och fick guidad visning av Michelle. Det skriver jag om i separat blogg. På vägen tillbaka åkte vi till La Jolla och njöt av fantastiska kustremsor med höga vågor och klippiga stränder. Jag var nervös som tusan – Nisse skulle ut över alla stup och kolla läget! Underbart vackert!
• Åsså iväg igen… Vi ville stanna en natt till i San Diego – för det hade behövts, men som vanligt kunde vi inte avboka kommande hotell – de är stenhårda. Måste göras 48 eller 24 timmar före man anländer.
• Två nätter i Anaheim på ett helt ok Best Western. Här var  Disneyland, Hollywood och ett besök hos vän Erics föräldrar – Bill och Rosa + barnbarn Tony på agendan. De bjöd på god lunch på Appelbee’s.
• Mot Santa Monica igen, som vi hastigt och lustigt bokade. Var inte med i originalplanen.  HI Hostel igen, men dyrare och sämre. Man betalar för läget. 2 kvarter från piren och 10 minuter med buss till Venice. Man måste bara se det, kommersen, folket, stranden, palmerna, surfarna, turisterna och alla de som uppträder mot pengar.
• Men det var återigen dags att åka vidare. Vi ville ha gott om tid att åka på highway 1 – drömresan för oss och alla andra. Plus, flera vägar skulle stängas av i LA – ”Carmaggedon” – och vi ville därifrån. Köerna är svåra nog som de är.
• Målet för dagen var Santa Maria. En liten agrikulturell stad en bit in i landet. Radisson. Fint, bra pris och underbar frukost med bacon och ägg. Sov ut och såg med spänning fram emot att se Big Sur. Självfallet besökte vi Wal-Mart, vår favoritbutik. Här finns allt för ingenting. Eller ja, vi handlade nog för nästan SEK 2000, men vaffan – det var det värt!
• Visst är stäckan förbi Malibu osv kul att se men det är egentligen inte förrän man kommer en bit upp som det blir riktigt härligt och fint – det som just kallas Big Sur. Det skriver jag om i morgon, eller övermorgon.  Vad vet jag…

Just nu njuter vi bara av att vara hemma i huset igen. Och trots att vi varit på semester i LA så fortsätter semestern igen. Det är som ett Kinderegg! Den tredje överraskningen då? San Fransisco så klart – det har vi kvar att göra!

Simma lugnt!
C-: