Ja, jag erkänner. Jag är jätteavis på min kollega som är i Californien på ”road trip”. Var ju själv där förra året, med vårt husbyte, men jag fick inte nog.
Min 16-åring satt precis och tittade på bilder från semestern och sade detsamma: ”ta mig tillbaks”. Det är nåt med USA, nåt som tilltalar mig och faktiskt hela min familj. Det är nog en kombination av vädret, människorna, shoppingen, maten och lite annat som inte går att sätta fingret på.
Alla mina resor till USA, tom den i snöstormen i NY förra året, har varit bra eller mycket bra. Är det lite så att man blir förtjust i ett land eller världsända och sedan blir lite ”stuck” på den? Vissa åker ju bara till Thailand exempelvis. Där har jag aldrig varit, men vill åka. Kan dock inte tänka mig att det är lika härligt som USA. Plus, jag är ingen som gillar att ligga på stranden hela dagen heller.
Nu ska vi visserligen göra att till husbyte, till England. Vi är glada och förväntansfulla, men det känns som en liten kompromiss. Kommer säkert att ångra att jag skriver det här när vi varit där. Det är säkert fantastiskt fint med alla parker, havet, små pubar från 1500-talet och trevliga människor.
Tills dess, ska jag försöka hålla humöret uppe i regnet. I detta underbara land, med världens sämsta klimat…
Simma lugnt!
C-: