Ja, så börjar det dra ihop sig för ännu ett husbyte. En familj kommer till oss och vi åker till deras hus i Eastbourne.
Den första frågan jag brukar få är om det inte känns konstigt och kräver mycket jobb, ex städning. Men det gör det inte. Tvärtom känns det bra att byta rätt av. Dels finns det någon i huset, och dels vet vi ju vem det är. I detta fallet har vi tom träffat Lynne. Hon var här och åt middag med oss. Hon såg fräsch ut och luktade varken illa eller konstigt. Så då drog vi slutsatsen att hennes hus är lika fräscht.
Hon har faktiskt bytt hus fler än 20 gånger, så vi känner oss trygga i detta proffsets händer. För oss blir det ju bara andra gången. Och helt ärligt – skulle du frivilligt byta hus med en trebarnsfamilj? Både Doug & Leslie som vi bodde hos i Californien och Lynne är ju rätt modiga. Nu är ju faktiskt våra barn rätt stora (Alina går tom som vuxen på alla resor numer – dyra unge!) och vi brukar ta bättre hand om vårt lånehus än vårt eget.
Dock kan vi inte helt komma undan att vi får städa lite extra och även plocka undan lite i det rummet där gästerna ska bo. Vi rensar rent en till två garderober och plockar undan personliga saker och sådant vi är rädda om. För övrigt lämnar vi allt framme, och det är ju det som är meningen. Det är inget hotell det här, det är ett hus, där vi bor.
Det som är så skönt är att vi slipper släpa lakan, handdukar och annat fiffigt. Det finns ju hos Lynne. Och för henne har vi allt här. Och visst är det kul att äta på restaurang, men när det finns ett helt kök i huset behöver vi inte gå ut jämt, och på så sätt också spara pengar.
Och, det bästa av allt. Vi sover gott, vi har en tv vid dåligt väder och en bil. Det är som hemma fast borta, och mycket mer spännande. Nu hoppas vi bara att de inte har rätt, de där meteorologerna, som säger att det ska regna under ”OS” – just där vi är. Men jag hörde att de sällan prickar rätt mer än 30-50% av gångerna. Och med våran tur, borde det gå bra.
C-:
Simma lugnt!