Okej okej, jag har inte varit i varenda liten by i Provence, men det behövs liksom inte när man har hittat rätt. Och rätt ställe att vara på är L’isle sur la Sorgue.
När vi kom dit kändes det som att vi inte hade behov av fler byar, restauranger, vägar, butiker, parker och vackra hus. Allt finns samlat här. Det rinner en fin grund liten flod (sorgue) genom hela byn och de flesta butikerna och restaurangerna samlas kring denna. Vattnet är klart och kallt och man kan se en och annan fisk, men det fina är det svajande sjögräset som ser ut som grönt änglahår som kämpar mot strömmen.
Vi har varit där flera gånger under vårt husbyte och i lördags var det marknad, som det är varje helg. Det mesta är nya saker. Kläder, väskor, tvålar och lavendel. Men det finns även mat, keramik och annat hantverk. Det som dock gjorde att jag ville vara där just då var loppmarknaden.
Nu var det mest antikviteter och priser därefter men en del fynd kunde man göra. Om man haft bil och inte åkt lågprisflyg dit. Jag köpte dock en fin gammal plåtlåda med Asterix och Obelix på – franskt så det förslår. Och lavender så klart. Tyvärr vägde tvålarna en del, annars hade jag plockat på mig 10-15 stycken och delat ut till vänner och bekanta.
Det är rätt dyrt att äta ute i Frankrike tyvärr, men vi unnade oss en stilla fika och åkte istället hem för att laga lunch till oss och kidsen. Det är riktigt kul att handla i alla butiker och på vägen hem passade vi även på att köpa med lite godsaker från ett underbart bageri som vår bytesfamilj hade rekommenderat.
Värdet har varit bra förutom lite regn ett par dagar, men det var mest skönt och gjorde att vi kunde gå i affärer med gott samvete. Märkligt trista kläder. Mest polyesterklänningar eller värsta kulturkläderna. Jag som trodde jag skulle hitta nåt kul att ha på mig i höst. Skäms nästan att säga det, men jag köpte en klänning på H&M bara. I Frankrike…
Det finns faktiskt ett ställe till som överraskade positivt, med råge, och det var Ventoux Aventure. Ett klätterställe med linbana högt uppe i trädtopparna i Moimoiron. Alla, och då är vi ändå två vuxna, en sjuåring och två tonåringar, tyckte det var kul. Så är ni i närheten någon gång, måste ni testa. Värt varenda krona.
Men äsch. Nu låter jag ju som vi bara hittade två härliga ställen i Provence. HELA Provence är superfint! Den ena byn mer pittoreskare än den andra och de flesta vi stötte på var trevliga och hjälpsamma. Börjar man bara med ”bon jour” och gör så gott man kan brukar det mesta lösa sig. Skulle jag åka tillbaka till Provence tar jag med mig en skåpbil (för alla antikviteter) min man och en fet plånbok. Ungarna får jäsa hemma med sitt WiFi.
Tills vi hörs igen – simma lugnt!
C-: