Vår coach i det här med att leta hus på Österlen, Meta (alias ”Farfarinnan”, dvs. min svärmor), skickade en vlogg till oss. Det var en känd mäklare på Österlen som berättade om hur husförsäljningen går till där nu för tiden. ”Stockholmarna är helt galna. De köper hus över telefon, bjuder en halv miljon över och tar det utan att ha kollat på det”.
”Ja, vilka galningar”, tänkte också jag och Fripp. Sedan skickade vi Louise och Kjerstin på visning, budade friskt på ett hus och köpte det via telefon från en badhandduk vid Drevviken. Osett. Precis som de där fubbickarna till Stockholmare…
När mäklaren ringde och berättade att vi vunnit budgivningen, visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Nu blev det verkligt! Som tur var kom våra trevliga grannar (Andström) över och bjöd på lite bubbel dagen efter. Vi hade helt enkelt glömt att vara glada, så omtöcknade var vi. De påminde oss om att det är kul att köpa hus. Visst hade vi sålt vår villa först och visste att vi var tvungna att flytta – men vi hade köpt en gård. En gård på Österlen.
Vet inte hur de andra Stockholmarna gör, men vi åkte faktiskt ner och tittade på vår gård. Lindgården… Nisse stannade hemma (han hatar att åka bil) och Tilda följde med. När vi kom på besök tog nuvarande ägare emot oss – Jonas och Tomas.
De har gjort så fint! Vårdat valnötsträdet på innergården, renoverat kök och badrum samt gjort många små rum till två stora, mm. Parken, som vi kallar baksidan, var också jättefint skött med häckar av buxbom, några pallkragar med grönsaker och blommor, gamla knotiga äppelträd och en hel del stora fina lövträd.
Vi fick en robotgräsklippare på köpet. Tänka sig. Det har vi inte ens här i Stockholm.
När man kommer dit ser man den gamla svinalängen från vägen. Det är garage i dag (plats för åtta bilar). Där är en fin grusad rundel med björkar i mitten. Så går man genom grinden, in på innergården. Det är en fyrlängad gård med, som sagt, ett valnötsträd i mitten.
Där finns en bostadsdel om 130 kvm och 550 kvm biyta – bland annat ett gästrum och en loge (eller festlokal) med öppet helt i tak och en lada för ex. trädgårdsmaskiner. Där finns också ett stall och en fristående liten stuga med två rum. Och hör och häpna – i det ena rummet finns en Massey Ferguson traktor. Fripp blev helt eld och lågor. Den behöver lite service men killarna skänkte den till oss. ”Den tillhör gården”, som de sade. Faktum är att vi fick en hel del andra grejer också. Generöst!
Det som mäklaren däremot inte hade tagit bilder på eller berättat särskilt mycket om, är ägorna. Det är totalt 1,6 hektar och ca. en hektar är inhägnad med elstängsel (soldrivet). Gissa om vi ska ha några roliga djur där – yes box. Men vi tänkte börja med några hönor. Tilda är sugen på att ha raser som ska bevaras. Bra idé! Men även resten av ägorna är fina. Det är mycket välskött och finns, som sagt en hel del träd. Killarna har bland annat planterat pil, poppel och oxel.
Jag, och även de andra i sällskapet – Fripp och Tilda, älskade gården redan innan vi klev innanför grinden, men vi blev verkligen överraskade av hur fint det var, både inne och på ägorna. Det är för få sovrum för oss, men vi kommer nog att bygga ut. Kanske även nåt som vi kan hyra ut på sommaren.
Men, först ska vi ta in allting. Kolla var solen går upp och ner, vart vi ska ta vårt för- och eftermiddagskaffe samt fundera på vilka djur som ska få flytta in i stallet. Om en vecka åker vi till Skåne på semester och den 17/8 flyttar vi in.
Jag övar på Bössan och Carolines höns i Sunne, juli 2020.
Må gott!
/Godsägarinnan… Typ.
Följer med spänning och kommer snart ner och hälsar på.
Pusspuss
Jag har en förkärlek till hönsraser med fjäderklädda ben, så snygga! Jag kanske kan få vara fadder (modder!) till en hos er?:)
Det hoppas jag!
Ja, de är fina, men har hört att de får lättare kvalster osv. Har inte valt raser ännu, men ska nog bara ha 5-6 stycken.