Shaken, and stirred! Första veckan i Skåne

När bilen närmade sig Brösarps backar kom tårarna. ”Vad har vi gjort?!”.
Hela sommaren hade hittills känts som en dröm. Sålt huset och köpt en gård. Packat kartonger, rensat 20 år gamla minnen och fixat och trixat med allt som en flytt innebär. Och lämnat många kära bakom oss. Nu slog verkligheten mig i ansiktet och känslorna kom fram, alla på en gång. Men, det var inte bara sorg, även lättnad över att den tyngsta biten med flytten var över och glädje över det som komma skall.

Vi bor tillfälligt på en gård bara några hundra meter från vår egen gård. Vi flyttar in den 17/8. Men, vi passar på att ha lite semester och upptäcker omgivningarna. Jag har visserligen bott i Simrishamn förut men mycket har ju hänt på 30 år, även om jag hälsat på ofta. Som tur är har vi både släkt och vänner här, som tar väl hand om oss.

Jag kan inte säga att vi har sovit dåligt de första dagarna, jag och Fripp, för vi har varit helt utmattade. Däremot har vi vaknat tidigt, tittat på varandra och pratat om vårt beslut. Vi har längtat länge efter det här och vi, inklusive barnen, vill verkligen bo på landet, men det är en stor omställning att lämna sin trygga tillvaro. Vi hade bott i huset 20 år och byggt det själva. Då tar det emot lite. Men, nu försöker vi blicka framåt. Vi ser verkligen fram emot att etablera oss, bygga bo, köpa några höns, se vad som behöver göras på gården och se till att barnen kommer till ro.

För varje dag som går känner vi oss lite lugnare. Vi njuter av allt det vackra här. Det är skördetid och alla fälten tas om hand. Stora skördetröskor far fram och tillbaka och traktorer kör spannmål, halm och hö fram och tillbaka. ”Ensilagemarschmallows” och halmbalar står uppradade mot horisonten och solen är varm ända tills den går ner över fälten. Jag gillar verkligen landet. Havet är lika underbart som jag minns det och det finns caféer, restauranger och loppisar vart vi än vänder oss.

Själva boningshuset, som vi flyttar till, är mindre än det vi hade i Trångsund så jag har lovat mig själv att minimera antalet möbler och grejer vi ska släpa in (våra saker är i garaget). Men, om jag skulle hitta nån fin möbel på nån loppis eller antikhandel, då måste ju den få flytta in. Eller hur!? Men, regeln ”en ut om en ska in” kommer att råda. Må ni vara mina vittnen!

Nu räknar vi ner dagarna till vår inflytt. Jag är inte längre ”shaken” men kanske fortfarande lite ”stirred”. Men, vi har varandra, och har man det har man allt man behöver.

Over and out!
C-: