Sol, regn, kartonger, spindlar, gödsellukt, flugor, bönder, solnedgångar, loppisar, ljud, inga ljud, skolstart, möbler, grejer, jobb, vänner, släkt. Ja, ungefär så kan jag sammanfatta mina senaste tre veckor. En slags livets cocktail som liksom berusar och berikar mitt liv. Men, samtidigt kan man ju bli lite bakis om man dricker för mycket… Egentligen vill jag inte sätta sordin på det här blogginlägget för 90% av allt är toppen. Men, som den människa jag är så finns det alltid en liten gnutta oro. Kommer vi att trivas? Kommer mössen äta upp mina sommarkläder ute i förrårdet? Hur blir vintern? Men en sak i taget…
Första veckan var helt underbart. Det var som julafton. Vi gick bara omkring och såg allt vackert. Och nästan allt är vackert. Österlen på det stora hela, vår gård och omgivningarna. Skördetröskor, halmfärgade fält, kossor, grödor, äpplen, stenar, sand och hav. Jag har verkligen hittat rätt. Jag och Fripp hittar nya idéer varje dag. Hur, var och när vi ska bygga ut, om eller inte alls. Vi ville inte ta in en enda gammal pryl till, allt skulle vara orört och vitt. Vi var helt omtumlade och sov som små grisar i vår nyinhandlade loppissängstomme.
Andra veckan började vi jobba så smått. Det gick det också. Vi har ingen fiber så Fripp ha dragit sladdar lite här och där. Vi har faktiskt tvingats inse att vi ska bo här. Det går inte att ha allt orört och vitt. Vi är en familj med skor, tvätt, hunger, hundar och möbler. Men, vi tar det lite varsamt och flyttar in lite efter hand. Vi har ju en loge på säkert minst 60 kvm. Där står det kartonger som väntar på att ”behandlas”. Jag har redan samlat på mig 7-8 kartonger loppisprylar och lika mycket emballage och skrot. Min äldsta dotter är här på besök just nu (härligt – som jag längtat) och hon sade att hon kände sig hemma redan första dygnet. Alla våra käraste saker har ju fått flytta in. Vi har skapat ett nytt hem.
Nu handlar det om att skapa och hitta en välfungerande vardag. Vilka butiker är bäst, hur trivs Nisse i nya skolan, ska vi ha en ko eller inte? Eller vänta, var det höns? Ser inte den där elledningen lite märklig ut? Har tre-kilos spindeln i badrummet verkligen fllyttat ut, eller ska vi gillra en fälla? När kommer Anticimex med musfällorna? Ska vi välja Capio i Gärsnäs som vårdcentral? Finns det en gynekolog i Simrishamn? Den där glidaren i duschen är paj. Finns det ingen butik i Simrishamn som säljer såna? Var ÄR brödrosten? Låda 1A eller 5B? Men, slängde du den? Den skulle jag ju ha i snickarboan!
Och så behöver jag förklara för alla som jag träffar att jag är släkt men den som är den som bor här och jag har bott i Simrishamn, och min pappa, men min man är skåning, och hel och halv och syskon och systrar, och nya charmiga kusiner och lite annat löst folk som bor här i byn.
Ja, ni hajjar. Vi har att göra. Men det är ändå ett smått angenämnt problem.
Vad är det för hemlig bil ni har i jättegaraget??
Hemligt… 🙂
Va,bra,och härligt skrivet. Jag känner igen känslan, tankarna, oron men ändå en glädje när man flyttat till det okända.
Jag hoppas att jag kan komma och se er fina gård en dag.
Sköt om er.
Tack Liza. Ja, du har ju verkligen flyttat! Får hoppas att jag landar här lite nu när vardagen kryper på…