En vecka med mycket känslor…

Sådärja, då har det stora vemodet rullat in. Smekmånaden är över och nu undrar jag vad i hela friden jag gjort! 

Nu är ju det här lite typiskt mig. Jag älskar att se ett mål framför mig, lägga planen och kavla upp ärmarna. Så länge jag jobbar på är allt frid och fröjd, men sen… Nu är planen ”att flytta till Skåne” slutförd och vi går in i förvaltningsläge. Vad händer då – jo, då får jag tid att se en massa problem och oroa mig för saker.

Bostadsdelen är för liten, det är lite mörkt i trädgården, det knäpper för mycket i elementen, det går inte att stapla glasen på ett vettigt sätt i övre delen på diskmaskinen, det är lite meckigt med bara en bil, vi har för lite pengar (att renovera allting) och så de där jävla mössen.

Ja, förlåt min franska – men de ger mig faktiskt ångest. Så snart det knaprar eller låter nånstans spritter mina nerver upp som hos en sån där blåsfisk. Vi har dem inte inne i huset, men på vinden (jag hörde dem häromkvällen och t.o.m. när en fälla smällde igen där uppe) och på logen. På logen! Där har vi ställt upp lite möbler och har en del grejer vi är lite osäkra på vad vi ska göra med. Där knaprar de och bajsar och har sig. Tror att de är välkomna. Fripp kallar dem ”våra små gäster”. De är små skitar som ska dö! (Ja, vi har ringt Anticimex, men de kan inte göra så mycket. Fick fällor och rådet att täta. Hur tätar man 500 kvm gård!?). Berra (vår katt) flyttar ner snart. Får hoppas han inte fått en massa stadsfasoner utan minns hur man dödar saker (men inte fåglar!).

Plus, jag saknar faktiskt Stockholm lite grand, mina släktingar och vänner. Men, det kanske inte är så konstigt i och för sig. En flytt är ju en stor grej. Och det blir lite lappsjukt att jobba på distans. Det funkar bra på många sätt, men jag saknar ändå gemenskapen på ett kontor eller arbetsplats. Ska åka in till Malmökontoret nån dag och se hur det känns att blåsa håret och sminka sig.

Nåja, det finns trots allt ljusglimtar. Goda vänner och nya bekantskaper, härliga stränder och fortfarande mycket vackra omgivningar. En fin bonus är att sonen trivs bra i skolan. Han går glad i hågen iväg till bussen varje morgon. Jag får trösta mig med det ett tag. Tills jag kommer ur den här svackan, några möss fastnat i fällan eller jag minns att påminna mig själv om hur bra jag har det. För jag har ju det. Faktiskt.

/C-:

Man kan dricka vin i kvällssolen. Det är kul!

Så här fina kvällar har man som scout (sonen). Det är kul!