”Ett äventyr med nya kapitel hela tiden”

Så skrev en kompis till mig, att det verkar som vi har ”ett äventyr med nya kapitel hela tiden”, och det stämmer så väl in på min tillvaro. Förra bloggen gick i moll och jag kan med glädje säga att den här går i dur.

Nu har vi bott här i drygt fyra månader och det börjar kännas mer och mer som hemma. Framförallt gården känns hemma. När jag öppnar dubbeldörren och kliver in är jag verkligen ”hemma”. Det tar lite mer tid att finna sig tillrätta i omgivningarna, att allt är stängt på söndagar, att det är långt till vissa butiker och att det här förbannade viruset sätter stopp för alla roliga utflykter och släktträffar.

Eller ”alla” kanske jag inte ska säga. Det går faktiskt att gå på loppis även under en pandemi. Det gäller bara att hålla avstånd och sprita händerna. ”Loppis bör man, annars dör man”. Desto tråkigare är det att vi inte kan frottera oss med framförallt Fredriks föräldrar och syskon. Men, i skrivande stund har vaccinet kommit till Sverige och i sommar kanske vi kan ses igen.

Glädjande nog är dottern Alina på väg ner. Det är det tuffaste tycker jag – att inte ha henne runt knuten. Och mina syskon och mamma och kompisar och annat löst folk. Men, syskonen hälsade faktiskt på här i höstas. Som tur är har grannen en lägenhet där halva gänget bodde. Både bekvämt och coronasäkert. Och ännu mera tur att jag har fler syskon och släktingar här på behörigt avstånd.

Vad mer har hänt? Jo, jag har köpt en bastu på Marketsplace för 3 ooo kr som vi har installerad i hönshuset. Förhoppningsvis kan vi bada bastu den 28/12. Inte ”julbastu” men ändock. Fripps noccino (valnötslikör) är klar, vi har fått igång traktorn, julen står för dörren, stränderna är magiska och bilen gick igenom besiktningen idag. Så jag kan nog, kort och gott säga, att ”I am in a good place” nu.

Får passa på att önska dig en god jul och ett mycket mycket gott nytt år!