Cajsa Lindgårdh

Vårt femte husbyte är i full gång. Den här gången har vi bytt hus och bil med en tvåbarnsfamilj från Alameda, Californien. Vi kan se San Fransisco från stranden några kvarter från huset.

Det var oerhört skönt att slippa byta flyg. Vi åkte direkt med Norwegians nya Dreamliner. Över förväntan. Bekvämt, helt ok mat och bra klimat. Det som var lite överraskande var ett hela kabinbesättningen var asiatiska. Trodde det skulle stå ett gäng norskor och välkomna oss. Men servicen var det inget fel på.

Det var inte mycket vi orkade med när vi kom igår, men ett snabbt besök på matvaruaffären Safeway, och en snabb middag var nödvändigt. Med nio hungriga personer varav två barn och tre ungdomar går det inte att missa några måltider.

Även fast vi alla längtar efter att få åka till Walmart (ja, vi älskar stället) så har vi hållit oss i Alameda hela dagen. Vi inledde storstilat med att bevittna den ovanligt stora, eller långa, 4 juli-paraden några kvarter bort. Faktum är att den höll på så länge att vi till slut fick gå därifrån för att handla lunch. Vilket vi upptäckte efteråt, säkert bara var bra, för några av de som inte smorde in sig (fast jag påminde) har blivit rejält solbrända. Men det var kul att se uppslutningen, alla glada människor, bilar, orkestrar, hästar, kostymer, flaggor och människor som kastade godis på oss, till Nisses och kusinens förtjusning.

Dock behövde vi inte laga lunchen, utan vi packade den hjulförsedda kylväskan och rullade över till grannarna, som hade bjudit in oss på barbecue. Vi hade med ”hamburger patties”, dryck, snacks och en hemmagjord blåbärspaj med glass. Det var verkligen jättetrevligt och vi har säkert snackat med halva grannskapet om Sverige, husbyten, vad vi ska (och inte) ska göra. Kul med sådan gästvänlighet!

Framåt eftermiddagen kunde jag inte stå emot sömnen längre utan fick justera min jetlag med en liten tupplur. Sedan slocknade folket här en efter en men vi tvingar upp varandra för att kunna få ordning på dygnet.

Alameda är en typiskt förort till SF. Här bor man och jobbar ex. i Oakland eller SF. Du kan ta tåg eller båt i till stan. Det är ett tryggt medelklassområde, även om huspriserna är uppåt väggarna. Vi kan gå till en shoppingcenter där också Safeway finns, men det går inte att kånka hem allting utan bil. Här cyklar man mycket, till skillnad från LA, så några av oss har även hunnit testa cyklarna, som vi så klart ska hoja med på Golden Gate-bron. Men det blir en annan dag.

Okej okej, jag har inte varit i varenda liten by i Provence, men det behövs liksom inte när man har hittat rätt. Och rätt ställe att vara på är L’isle sur la Sorgue.

När vi kom dit kändes det som att vi inte hade behov av fler byar, restauranger, vägar, butiker, parker och vackra hus. Allt finns samlat här. Det rinner en fin grund liten flod (sorgue) genom hela byn och de flesta butikerna och restaurangerna samlas kring denna. Vattnet är klart och kallt och man kan se en och annan fisk, men det fina är det svajande sjögräset som ser ut som grönt änglahår som kämpar mot strömmen.

Vi har varit där flera gånger under vårt husbyte och i lördags var det marknad, som det är varje helg. Det mesta är nya saker. Kläder, väskor, tvålar och lavendel. Men det finns även mat, keramik och annat hantverk. Det som dock gjorde att jag ville vara där just då var loppmarknaden.

Nu var det mest antikviteter och priser därefter men en del fynd kunde man göra. Om man haft bil och inte åkt lågprisflyg dit. Jag köpte dock en fin gammal plåtlåda med Asterix och Obelix på – franskt så det förslår. Och lavender så klart. Tyvärr vägde tvålarna en del, annars hade jag plockat på mig 10-15 stycken och delat ut till vänner och bekanta.

Det är rätt dyrt att äta ute i Frankrike tyvärr, men vi unnade oss en stilla fika och åkte istället hem för att laga lunch till oss och kidsen. Det är riktigt kul att handla i alla butiker och på vägen hem passade vi även på att köpa med lite godsaker från ett underbart bageri som vår bytesfamilj hade rekommenderat.

Värdet har varit bra förutom lite regn ett par dagar, men det var mest skönt och gjorde att vi kunde gå i affärer med gott samvete. Märkligt trista kläder. Mest polyesterklänningar eller värsta kulturkläderna. Jag som trodde jag skulle hitta nåt kul att ha på mig i höst. Skäms nästan att säga det, men jag köpte en klänning på H&M bara. I Frankrike…

Det finns faktiskt ett ställe till som överraskade positivt, med råge, och det var Ventoux Aventure. Ett klätterställe med linbana högt uppe i trädtopparna i Moimoiron. Alla, och då är vi ändå två vuxna, en sjuåring och två tonåringar, tyckte det var kul. Så är ni i närheten någon gång, måste ni testa. Värt varenda krona.

Men äsch. Nu låter jag ju som vi bara hittade två härliga ställen i Provence. HELA Provence är superfint! Den ena byn mer pittoreskare än den andra och de flesta vi stötte på var trevliga och hjälpsamma. Börjar man bara med ”bon jour” och gör så gott man kan brukar det mesta lösa sig. Skulle jag åka tillbaka till Provence tar jag med mig en skåpbil (för alla antikviteter) min man och en fet plånbok. Ungarna får jäsa hemma med sitt WiFi.

Tills vi hörs igen – simma lugnt!
C-:

En vecka i Provence. Och snart en till. Husbyte nr 4 med, den här gången, en familj med tre barn. I Frankrike, Provence, Avignon, Vedéne. I sol och värme.

För mig som inte varit i Frankrike förut (förutom Paris) så ser det ut som jag tänkt mig. Små stenbelagda murar och hus i jordens färger, grönt, lummigt och en massa små fransmän som bär på baguetter och säger ”bon jour” och ”bon apetit” (om man äter mat på stan).

Vädret är fantastiskt. Varmt, soligt och inte så fuktigt. Men det kan blåsa rätt rejält och när det regnar gör det det med besked. Det gör dock inget med en eller annan sval dag – då kan man åka på utflykt.

Första anhalten var Avignon (och ja, vi har sjungit sången tusen gånger). Det var visserligen 38 grader den dagen, fast vi väntade till eftermiddagen. Och massor med folk. Det är kulturfestival, men det mesta är på franska tyvärr. Vill man titta på människor i masker, lite halvnaket och vissa djupa monologer finns det dock mycket att välja på.

Avignon är en sån där härlig stad där man förväntar sig att en riddare ska dyka upp när som helst. Ringmuren och alla gamla byggnader påminner om att här har det varit aktivitet i många hundra år.

Jag och Fredrik tog en visning på det imponerande Palace de Pape – påvens palats – och när de berättade om hur banketterna gick till på medeltiden inser man att det var stor skillnad på fattiga och rika. Vad sägs om att man ex. serverade 600 liter sås, på en vanlig festkväll? Där fanns ett separat kök med en 18 meter hög skorsten och under hade man grillar i olika höjd där det stektes och roterades hela grisar. Fem rätter serverades och det som blev över skänkte man faktiskt till bättre behövande. Påvens rester hjälpte över 1000 personer varje dag att få lite mat i sig.

Vi bor i ett stort hus. Jättefint och mysigt. Har allt vi behöver, inklusive tvätt-, diskmaskin, pool, veranda, ac, dusch, kyl, frys, sköna sängar och sist men inte minst bil. Ja you name it. Så är det ju att husbyta – allt finns. Familjen Badin hade förberett för oss med bäddade sängar, en fikonpaj (fikon från trädgården) och härliga välkommenteckningar från barnen. Vi har regelbunden kontakt med dem och de roar sig i värmen i Sverige och vi gör detsamma här. Vi är mitt uppe i ännu ett hellyckat husbyte!

Jag har hittat min plats i Provence, men det berättar jag om i nästa inlägg.

Glömde ju nästan! Alla i vår familj älskar att handla i de lokala butikerna. Vi har köpt grönsaker hos Bruno och vi har handlat både leksaker och fisk på Leclerce. It is I…

Simma lugnt!
C-:

Joråsåatt, nu bär det iväg igen.

Till USA och den här gången gör vi ett halvt husbyte. Vi hyr och holländare lånar. Det var ingen amerikan som ville vara i Stockholm över jul, så vi fick bita i det sura äpplet och hyra ett hus istället. Men det hindrar ju inte oss från att låna ut huset medan vi är borta. En familj från Holland ska bo här. Vem vet, kanske vi kan låna deras hus någon gång istället?

Det känns lite pinsamt att säga att vi ska till Florida, Sarasota. Inte för att det är just det stället, utan för att vi varit där förut. Det är väl lite cheesy att åka till samma ort flera gånger, eller? Nu är det dock så att vi älskar Florida och eftersom syrran ändå hade hyrt ett hus där och frågade om vi vill dela med hennes familj, så föll det sig naturligt. Och Sarasota är ett härligt ställe!

Nisse har velat ha sandaler på sig i flera dagar och nu äntligen är det dags! Igår var det 24 grader, men det är ganska svalt på natten. Men om ungen vill ha sandaler ska han få ha det!

Om det finns vettig WiFi i huset eller på nån närbelägen Starbucks kan ni se fram emot bilder.

Tills dess – God Jul och Gott Nytt År! Eller som man säger over there – Merry Christmas and Happy New Year!

C-:

I guideboken stod det att Alfriston ”is one of the most beautiful villages of England”. Det måste stämma!

Vi var först på Seven Sisters Sheep Centre där alla barnen fick åka traktor, klappa kaniner och marsvin, flaskmata lammen och kolla på alla möjliga andra djur. Avslutade med medhavd picknick i deras ”lekpark”.

Sheep Centret ligger vid Beachy Head, så det var ju bara 10 min med bil dit. Efter ytterligare 15 minuter på underbara slingriga vägar var vi så i Alfriston.

Det tar bara 10 minuter att gå genom stan, eller byn snarare, men det är packat med vackra hus, trädgårdar och tegelstensvägg efter tegelstensvägg.

Och – så klart – lite cream tea i en vacker trädgård från 1300-talet!

Hade så trevligt i London igår. Lätt att ta sig fram, alla är trevliga och tunnelbanan är ren och fräsch. Det är inte samma knuffande som i Stockholm heller.

Det osar av OS. Överallt finns frivilliga OS-värdar som kan hjälpa vilsna. Alla skyltar i t-banan är också tillfälligt lila. Allt för man ska hitta lätt. Känner sig välkommen.

Vi strosade runt i Covent Garden, åt god pasta och toppade av med frozen yogurt.

Nisse hittade en pinne och ett snöre i en liten park. Och med ett gummiskelett påhängt skrämde han mer eller mindre medgörliga Londonbor och turister. Än bättre blev det när han fick en liten plastsnigel med sån där uppblåsbar tunga. Då började han ”slicka” på en ung tjej och vandra med snigeln på en dams lår på tunnelbanan. Då fick han sluta…

Avslutade med 3 timmar på Westfield – ett av Europas största shoppingcenter. 350 butiker. Jag och Alina hann med 10 kanske… Och Tilda var med en stund. Undrens tid är inte förbi. Fripp och Nisse roade sig på Applebutiken, spelandes Angry birds.

Hemåt vid 21 vilket betyder att vi anlände med tåget hemma i Eastbourne vid elvatiden nöjda och glada.

Det finns något för alla i London.

C-:

2012 års husbyte tog oss till Eastbourne, England. Vi byter hus med Lynne, som alltså ska spendera två veckor i Trångsund medan vi njuter av fish and chips, öl, sol och inte steak and kidney pie.

Det var OS-yra redan på Arlanda och allting inklusive reklam, färger och uniformer på Heathrow var OS-influerat.

All reklam på Heathrow hade någon slags OS-
eller sportanknytning.

 

 

Och på alla infarter, framför parkeringshus
mm fanns denna figur i konstgräs.

 

Lynne tog emot oss med middag när vi kom hit på tisdagskvällen. Även fast flygturen bara var 2,5 timmar var det meckigt med all transfer. Skulle ha flugit till Gatwick istället. Men men, vi sparade lite pengar å andra sidan. Och boendet – det är ju gratis. Lynne hade bäddat alla sängar och det är så fint och fräscht allting. Vi har alla var sitt rum, men jag och Fredrik valde dubbelsängen så klart.

Lynne hade tagit fram en hel del gamla leksaker som låg framme i Nisses rum. När vi klev av taxin rusade han fram till Lynne och sade något som vi inte vet (Lynne tror han sade ”får jag komma in?”) och rusade genast upp på andra våningen och började leka. Bättre än hotell alltså!

Alina är lite krasslig, men med eget rum, och lite dundermedicin från England hoppas jag hon blir bättre snart.

Eastborne ligger i East Sussex, ca 90 minuter med pendeltåg från London, och kallas ”Storbritanniens soligaste stad” – och med tanke på att vädret stämmer det nog. Det var så varmt mitt på dagen att vi bara orkade vara på stranden nån timme eller två. Tilda och Fripp badade så klart och simmade lite rätt långt ut. Jag stannade i strandkanten där ytvattnet var rätt varmt. Nisse är värre än jag och håller tom upp badbyxorna för de inte ska bli blöta. 🙂

Ahhh – strandförväntan!

 

 

Underbar ”pebble beach”. Hur lång som helst!

 

Efter vår strandhopping strosade vi runt lite kring piren, ”downtown, åt lite lunch och drog och hemåt för en paus. Vi är nog rätt trötta efter resan fortfarande…

Tilda ska snart hugga in på sin
fish ’n chips på torsk.

 

Däremot blev vi pigga som tusan när vi handlade på Sainsbury. Det är nog något av det roligaste som finns när vi är ute på resa – att handla som ”the locals”. Köpte en del färdig mat men det mesta lagar vi från scratch. Här finns ju ett fullt utrustat kök.

Det är billigare än i Sverige att gå ut och äta, men en rätt medioker lunch idag (dock rätt nära stranden) gick ändå på nästan SEK 400. Så det gäller att välja sina ställen. Inga fler turistfällor tack.

Fin tårta på Sainsbury va!?

 

Nu njuter vi av några lokala ölsorter och lite tilltugg. Solen steker ännu på baksidan och vi väntar på att vår ”cottage pie” ska bli klar i ugnen. Då blir det middag i kvällssolen innan vi säkert somnar tungt. Igen.

Cheeriooo friends – talk to you soon again!

C-:

Ja, så börjar det dra ihop sig för ännu ett husbyte. En familj kommer till oss och vi åker till deras hus i Eastbourne.

Den första frågan jag brukar få är om det inte känns konstigt och kräver mycket jobb, ex städning. Men det gör det inte. Tvärtom känns det bra att byta rätt av. Dels finns det någon i huset, och dels vet vi ju vem det är. I detta fallet har vi tom träffat Lynne. Hon var här och åt middag med oss. Hon såg fräsch ut och luktade varken illa eller konstigt. Så då drog vi slutsatsen att hennes hus är lika fräscht.

Hon har faktiskt bytt hus fler än 20 gånger, så vi känner oss trygga i detta proffsets händer. För oss blir det ju bara andra gången. Och helt ärligt – skulle du frivilligt byta hus med en trebarnsfamilj? Både Doug & Leslie som vi bodde hos i Californien och Lynne är ju rätt modiga. Nu är ju faktiskt våra barn rätt stora (Alina går tom som vuxen på alla resor numer – dyra unge!) och vi brukar ta bättre hand om vårt lånehus än vårt eget.

Dock kan vi inte helt komma undan att vi får städa lite extra och även plocka undan lite i det rummet där gästerna ska bo. Vi rensar rent en till två garderober och plockar undan personliga saker och sådant vi är rädda om. För övrigt lämnar vi allt framme, och det är ju det som är meningen. Det är inget hotell det här, det är ett hus, där vi bor.

Det som är så skönt är att vi slipper släpa lakan, handdukar och annat fiffigt. Det finns ju hos Lynne. Och för henne har vi allt här. Och visst är det kul att äta på restaurang, men när det finns ett helt kök i huset behöver vi inte gå ut jämt, och på så sätt också spara pengar.

Och, det bästa av allt. Vi sover gott, vi har en tv vid dåligt väder och en bil. Det är som hemma fast borta, och mycket mer spännande. Nu hoppas vi bara att de inte har rätt, de där meteorologerna, som säger att det ska regna under ”OS” – just där vi är. Men jag hörde att de sällan prickar rätt mer än 30-50% av gångerna. Och med våran tur, borde det gå bra.

C-:
Simma lugnt!

Ja, jag erkänner. Jag är jätteavis på min kollega som är i Californien på ”road trip”. Var ju själv där förra året, med vårt husbyte, men jag fick inte nog.

Min 16-åring satt precis och tittade på bilder från semestern och sade detsamma: ”ta mig tillbaks”. Det är nåt med USA, nåt som tilltalar mig och faktiskt hela min familj. Det är nog en kombination av vädret, människorna, shoppingen, maten och lite annat som inte går att sätta fingret på.

Alla mina resor till USA, tom den i snöstormen i NY förra året, har varit bra eller mycket bra. Är det lite så att man blir förtjust i ett land eller världsända och sedan blir lite ”stuck” på den? Vissa åker ju bara till Thailand exempelvis. Där har jag aldrig varit, men vill åka. Kan dock inte tänka mig att det är lika härligt som USA. Plus, jag är ingen som gillar att ligga på stranden hela dagen heller.

Nu ska vi visserligen göra att till  husbyte, till England. Vi är glada och förväntansfulla, men det känns som en liten kompromiss. Kommer säkert att ångra att jag skriver det här när vi varit där. Det är säkert fantastiskt fint med alla parker, havet, små pubar från 1500-talet och trevliga människor.

Tills dess, ska jag försöka hålla humöret uppe i regnet. I detta underbara land, med världens sämsta klimat…

Simma lugnt!
C-: